Som förälder är en sak nästan mer säkert än någonting annat, nämligen att man älskar sitt barn och vill att de ska ha det så bra som det bara går. Barnets lycka och välmående sätts ofta i första rummet. Men det finns en baksida med det hela, och det är ett fenomen som blivit allt mer välkänt det senaste decenniet. Curlingföräldrar. Det handlar om föräldrar som vill göra sina barns uppväxt så problemfri som möjligt, och det blir som att barnet är i en bubbla där allt går som de vill, där de får allt de vill ha och aldrig behöver kämpa för något eller blir utan. Att vilja ge sitt barn en bra barndom är sunt, men när det slutar med att barnet styr familjen med järnhand och ingen förälder emotsätter sig barnet blir det bara fel. Här i Svenska Dagbladet finns en väldigt bra artikel som beskriver fenomenet och vilka följder det kan få. Om barnet hela tiden får åka räkmacka blir smällen så mycket hårdare när de väl möts av verkligheten. Men vaför curlar man? Ofta handlar det om att föräldern har dåligt samvete, kanske över att de jobbar mycket och inte känner att de räcker till, och därför slutar det med att de skämmer bort sina barn otroligt mycket när de är tillsammans, allt för att stilla det dåliga samvetet som gnager.
Vad ska man då göra? Det handlar mycket om att vara konsekvent, och att vara tydlig. Bortskämda barn är inte självständiga, därför är det bra att inte ge dem full service utan i stället lära dem hur de ska utföra saker själva. Sedan handlar det om att sätta tydliga gränser och inte gör allt för lättvindigt. I stället för att köpa en massa leksaker kan man ha en större present som kommer efter ett tag. Att säga ”Vi kan köpa en studsmatta till våren” gör att man skapar förväntan, och när de vill ha en massa saker i stunden kan man påminna om studsmattan och visa bilder från Trampolinespesialisten.no för barnen, så de förstår att de inte kan få allt, men de kan få något riktigt bra.