Jag köpte en ny säng för inte allt för länge sedan. Jag märkte direkt vilken skillnad på hur jag tänkte kring sängköp om man jämför nu med bara för några år sedan, det vill säga innan jag blev mamma. Jag har nog inte köpt ny säng på säkert femton år, så visst var det dags, och mycket har förändrats sedan dess. Inte bara när det kommer till kvaliteten på madrasserna, utan också mitt tankesätt kring prioriteringar.
Förr älskade jag mjuka sängar. Ju mjukare, desto bättre! Mjuk madrass, mjukt duntäcke och massor av mjuka kuddar. Numer är det lite annorlunda, visst vill jag inte ha en stenhård madrass eller ett hårt täcke (om de ens finns?), men min nya säng skiljer sig mycket från min förra. Förutom att jag har kuddar som är bra för nacken och ryggen och inte någon som gör att jag vaknar med värk har jag en så otroligt bra madrass! Den är varken för mjuk eller för hård och jag sover så gott i den. Dessutom har det blivit mina barns favoritsyssla att vara i den, och hoppa i den. Tydligen har den perfekt studs, som de säger, och jag kan väl inte göra så mycket annat än att bjuda på det. Så länge de hoppar lugnt och under uppsikt av förälder, det vill säga mig.
Det finns ingen forskning på hur en säng ska se ut för att man ska sova så bra som möjligt, men för min del har jag nog hittat helt rätt. Sällan har jag sovit så gott!